Tro
"Inser ni inte, att det är bättre för er att en man dör i folkets ställe än att hela folket går under?
- Ja, han skulle inte bara dö för folket utan också för att samla och förena Guds kringspridda barn."
Som kristen är det mycket jag tar för givet. Jag tar för givet att Gud finns, att Jesus finns och Den Helige Ande. Jag tar för givet att det alltid pågår andliga strider - det är en vetskap som jag är så van vid att jag sällan tänker på det. Jag tar för givet att jag är Älskad. Det är en slags sanning som jag inte ens reflekterar så mycket över. Och så idag läste jag om Jesus, Marta och hennes syskon Maria och Lasarus. Lasarus blev sjuk och dog, och Jesus kom och besökte dem när Lasarus redan legat i sin grav i fyra dagar. Rätt mycket hinner hända med en kropp som legat död i fyra dagar, och knappast i ett kylrum. Det står i Johannesevangeliet kapitel 11 att Jesus älskade Marta och hennes syster och Lasarus. När han såg att Maria grät blev häftigt upprörd. Han grät. Och då slog det mig! Detta som jag tar för givet; blev levande. Något jag ju egentligen vet. Men sällan reflekterar över.
Jesus var en levande person. Han hade vänner; riktigt nära vänner, och han älskade dem som jag älskar mina riktigt nära vänner. Mer, förmodligen. Och deras tillstånd berörde honom mycket. Han älskade Lasarus, och hade kraft och vilja att utföra ett enormt mirakel - återföra någon till livet som varit död i mer än en halv vecka. Sätta igång blodomlopp, läka hud som kanske börjat ruttna, alla inre organ, ögonen, väcka sinnena till liv... det är helt fantastiskt. Vilken mäktig Gud vi har.
Och Han älskar mig.
Och det har jag tagit för givet. Galet.
- Ja, han skulle inte bara dö för folket utan också för att samla och förena Guds kringspridda barn."
Som kristen är det mycket jag tar för givet. Jag tar för givet att Gud finns, att Jesus finns och Den Helige Ande. Jag tar för givet att det alltid pågår andliga strider - det är en vetskap som jag är så van vid att jag sällan tänker på det. Jag tar för givet att jag är Älskad. Det är en slags sanning som jag inte ens reflekterar så mycket över. Och så idag läste jag om Jesus, Marta och hennes syskon Maria och Lasarus. Lasarus blev sjuk och dog, och Jesus kom och besökte dem när Lasarus redan legat i sin grav i fyra dagar. Rätt mycket hinner hända med en kropp som legat död i fyra dagar, och knappast i ett kylrum. Det står i Johannesevangeliet kapitel 11 att Jesus älskade Marta och hennes syster och Lasarus. När han såg att Maria grät blev häftigt upprörd. Han grät. Och då slog det mig! Detta som jag tar för givet; blev levande. Något jag ju egentligen vet. Men sällan reflekterar över.
Jesus var en levande person. Han hade vänner; riktigt nära vänner, och han älskade dem som jag älskar mina riktigt nära vänner. Mer, förmodligen. Och deras tillstånd berörde honom mycket. Han älskade Lasarus, och hade kraft och vilja att utföra ett enormt mirakel - återföra någon till livet som varit död i mer än en halv vecka. Sätta igång blodomlopp, läka hud som kanske börjat ruttna, alla inre organ, ögonen, väcka sinnena till liv... det är helt fantastiskt. Vilken mäktig Gud vi har.
Och Han älskar mig.
Och det har jag tagit för givet. Galet.
Så det suger, typ
När människor man ser upp till tappar ens respekt
När människor man litade på sviker
När människor man älskade gör en illa
När man inte kan, får, förklara och ser sig själv dras ner i en virvel av illamående
och när man leker med tanken på en dubbelmoral som är är så ljusskygg att inte de starkaste solglasögonen är tillräckliga.
Och framförallt, när inget av ovanstående tycks bekomma en längre.
När människor man litade på sviker
När människor man älskade gör en illa
När man inte kan, får, förklara och ser sig själv dras ner i en virvel av illamående
och när man leker med tanken på en dubbelmoral som är är så ljusskygg att inte de starkaste solglasögonen är tillräckliga.
Och framförallt, när inget av ovanstående tycks bekomma en längre.
So hard to know
It is so hard to know ehrn it is for real. When you are supposed to fight. My doubts are so strong that I am totally ignoring the whole thing for the time being, yet I cannot force myself to write that letter, a letter that would end it all.
I'm focusing on work. Trying to make my masterpiece. Hoping that will ease my mind.
I need to return to what I know is true. My Lord. My savoir. I need a testimony on my future...
I'm focusing on work. Trying to make my masterpiece. Hoping that will ease my mind.
I need to return to what I know is true. My Lord. My savoir. I need a testimony on my future...
Home alone
So i came home from the states today. I've had an absolutely lovely visit, and it feels really sad to be back at home. At the same time as it feels kinda good, considering all the fun stuff that lies ahead! I visited my near and dear ones, and had a fantastic, blessed christmas!
Tomorrow I'm performing in "King David", a play about King David of Israels life. I'm playing Bat-Sheba, one of his wives. Very interesting part, I must say!
I am so vey excited about all the theatre stuff that lies ahead, I can't imagine that this semester will be anything but awesome!!!!
Bless you all and I hope you've had a very merry Christmas!
På andra sidan jorden
Åh, vad jag saknar dig just nu. Läste en scen och minnena sköljer över mig. Palmträd, blågrönt hav och snorklar. Solbränd hud, hängmattor och en bra roman. Middag på en strand med ett gotländskt par. Jag saknar dig just nu, och minnena sköljer över mig.
Hoppas att du har det bra. Hoppas att du inte glömmer. Jag kommer aldrig, aldrig att glömma den vintern, den våren. Den sommaren. Kan inte fatta att det redan gått mer än två år sen vi träffades första gången. Om inte, om inte, om inte...
Confusion
I dont know what I want anymore. Where to go. Which path to take. What do I really want, for me?
I can't be dependent on someone else. I must trust myself and my own actions, that they will be bearing me even if I'm standing alone.
Im confused, and, to be honest, a little scared. I don't know, and I hate it.
I can't be dependent on someone else. I must trust myself and my own actions, that they will be bearing me even if I'm standing alone.
Im confused, and, to be honest, a little scared. I don't know, and I hate it.
Älskar, älskar inte...
Vad krävs för att du på allvar ska stänga ute någon ur ditt liv? Någon som du vet att du innerst inne älskar? Hur besviken, hur sårad kan man bli innan det är nog?
Vetskapen om en framtid helt avstängd smärtar, skär, svider. Stoltheten växer sig större men trängs med en brinnande saknad. Har jag rätt att göra detta? Vad kommer jag i längden må bäst av? Jag kan inte släppa det. Jag står inte ut med att höra samma namn, om och om igen. Svartsjuk, ja. Av olika orsaker. Två sidor av samma mynt som båda väger tungt.
Vi stod varandra så nära, alltjämt. Jag var så stolt över dig. Höll dig högt som ett föredömligt exempel. Men nu upplever jag att du har förstört allt. Så ivrig att börja något nytt att du fullkomligt struntar i oss, det som varit. Jag bad dig om en så enkel sak, men inte ens det kunde du tillmötesgå. Fattar du inte att om du möter mig halvvägs är det mycket lättare för mig att göra detsamma? Jag försöker inte ställa till scener. Tror du verkligen att jag skulle vilja ha den här distansen, om det inte på allvar gjorde så fruktansvärt ont? Du tar det inte på allvar, men det blir bara ytterligare ett bevis på hur blind du är för oss runtomkring. Jag brukade anförtro mig åt dig. Nu vill jag inte längre att du ska veta något som händer i mitt liv.
Det andra är att du stal det som var mitt. Detta var min tid, min tur att börja ett nytt kapitel. Du har haft din. Dags för generationsbyte, inte ett sjukt upprepande av det som varit i ny tappning.
Du fick en. Men du har förlorat två.
Från mig till dig
Igår var du här utanför, i bilen. Och jag fick veta att hon - vem det än är - var med. Jag vill så gärna vara helt glad för din skull. Jag är glad för din skull. Men meddelandet kom på ett sätt, så plötsligt, att det inte fanns möjlighet att gardera sig.
Jag vill att du ska vara lycklig. Jag vill vara lycklig. Men att du inte alls är en del av mitt liv nu... uppenbarligen är du det, eftersom jag reagerade såhär. Jag vet att det är själviskt, men jag misstänker att du har slutat läsa dessa rader nu och i så fall så spelar det ju ingen roll vad jag skriver.
Det vi betytt för varandra - kommer det alltid betyda någonting? Önskar att jag hela vägen varit hundra procent övertygad i varje beslut. Men jag hoppas verkligen att jag fattat rätt. I annat fall har någon annan mycket, mycket gott att vinna på min dårskap.
Du är värd det bästa. Må Gud välsigna dig, för varje steg du tar.
Vägskäl
Ni tror mig inte, men jag vet. Jag kan se bortom glamourhöljet och känna. Känna allt det där som jag önskar att jag på riktigt kunde glömma.
En glamoursåpa, snabba bilder, dyra kläder, sentimental bakgrundsmusik. Gossip girl i ett nötskal. Och ändå... EN säker källa till tårar ända sedan den där dagen.
Och idag slog mig samma känsla, och jag var så nära att börja gråta. Men den knivskarpa saknaden fattades. Och den insikten gjorde mig ännu mer bestört. Om jag föll nu, vem skulle då vara den sista jag såg för mina ögon?
Jag kommer aldrig någonsin att glömma. Alltid vårda. Så tacksam. Och kanske även alltid undra, hur det blivit om vägen inte svängt så skarpt.
Boiling
Hade lagt mig men kan inte sova. Tankarna snurrar runt som oroliga fåglar, skallrar mot skallbenet med ett muller som förhindrar varje tanke på sömn.
Försöker pressa bort dem, men de biter sig envist kvar.
Jag litade på dig. Du var min grundpelare under hela min uppväxt. Jag litade på dig, såg upp till dig. Och nu har du krossat all min tillit. Vet inte längre om jag vill dela något betydelsefullt i livet med dig. Min sorg är så mycket större än ord förmår beskriva, ändå kan jag knappt nämna den för jag vet att folk inte förstår. Men jag vet att du valt bort mig, även fast du inte verkar fatta det själv. Och med all rätt kan jag då välja att välja bort dig.
Jag önskar att jag kunde vända dig ryggen lika enkelt som du så klart visat för oss att vi längre inte befinner oss på första plats. Jag önskar att jag kunde se dig i ögonen och säga rakt ut hur djupt och hur hett hatet bubblar inom mig. Men jag är bakbunden av konventionen och av rädsla. Förlamande, förhatliga rädsla.
Så för tillfället är det bara mina tysta skrik i natten som låter världsalltet veta hur jag egentligen känner, vilka tankarna är som inte låter mig sova.
Jag önskar att jag kunde klippa bort dig ur mitt liv utan att någonsin se mig om. Skära bort ditt namn från mitt för alltid.
Försöker pressa bort dem, men de biter sig envist kvar.
Jag litade på dig. Du var min grundpelare under hela min uppväxt. Jag litade på dig, såg upp till dig. Och nu har du krossat all min tillit. Vet inte längre om jag vill dela något betydelsefullt i livet med dig. Min sorg är så mycket större än ord förmår beskriva, ändå kan jag knappt nämna den för jag vet att folk inte förstår. Men jag vet att du valt bort mig, även fast du inte verkar fatta det själv. Och med all rätt kan jag då välja att välja bort dig.
Jag önskar att jag kunde vända dig ryggen lika enkelt som du så klart visat för oss att vi längre inte befinner oss på första plats. Jag önskar att jag kunde se dig i ögonen och säga rakt ut hur djupt och hur hett hatet bubblar inom mig. Men jag är bakbunden av konventionen och av rädsla. Förlamande, förhatliga rädsla.
Så för tillfället är det bara mina tysta skrik i natten som låter världsalltet veta hur jag egentligen känner, vilka tankarna är som inte låter mig sova.
Jag önskar att jag kunde klippa bort dig ur mitt liv utan att någonsin se mig om. Skära bort ditt namn från mitt för alltid.
In Borås
Im visiting my cousins in Borgstena, close to Borås. Went shopping, found some really nice stuff. Staying connected. Spending quality time. Longing but trying to live in the moment.
Getting ready for the life that is to come.
Getting ready for the life that is to come.
Kontrakt bortom sömnens dimma
Låt mig få komma dig nära
visa dig vad som ligger bortom dödens sömn
Ge mig en chans att få din mun att le
och din inspiration skall aldrig sina
Min hand mot ditt hjärtas puls
uppbär pilar mot ovisshetens hav
Drick mina tankars sav
Jag får bli din musa
som omgärdar dig med skådespelarens illusion
Teaterns magi
ser till att du får drömma
Men ge inte upp
Och låt mig komma, hjälpa
I dödens sömn får du inga drömmar drömma
Om jag får vara vid din sida
skall du märka, att jag är vacker
och du kommer inte att ångra dig
Jag ger dig allt; men skynda dig
vägrar flytta på någon som är överkörd
25/5 2006
Det får vara detta som driver mig nu. Framåt, hela tiden, undvika att blicka bakåt. Bara få leva i min dröm...
Men jag glömmer inte allt som lett mig hit.
Turning
To meet people unexpectedly, can throw you off. For a second, for a day, for longer than that. I met you, and I was surprised. My guess is, you were too. Still, I was glad to see you. I hope that you are happy, you deserve to be more than most people I know.
Turning around, looking up, seeing you there. A picture printed on my mind. Your eyes seeing me. That moment will always be ours.
It was a turning point for me. An icebreaker.
And I wish you all the best and blessings...
Den där känslan som kliar inuti...
Höstens kalla hand
har smekt sommarens blad
Midnatsvinterbrand
lägger jorden i ett iskallt bad
och jag
jag sörjer att solen bleknar, förlorar sitt vad
om greppen om året som tappat ännu en dag
Det kryper i kroppen på mig, jag kan inte bestämma mig för vad jag bör göra. Ovilja, uppgiven samtidigt som jag brinner av inver att ta till mig allt som händer.
Leva varje dag, var minut till fullo. Gå den rätta vägen, inte svikta, bara andas, och uppleva.
Tack, ni som står mig nära för att ni finns. Tack, ni som stått mig nära, för att ni finns och har funnits där för mig.
Det finns ett tomrum där...
har smekt sommarens blad
Midnatsvinterbrand
lägger jorden i ett iskallt bad
och jag
jag sörjer att solen bleknar, förlorar sitt vad
om greppen om året som tappat ännu en dag
Det kryper i kroppen på mig, jag kan inte bestämma mig för vad jag bör göra. Ovilja, uppgiven samtidigt som jag brinner av inver att ta till mig allt som händer.
Leva varje dag, var minut till fullo. Gå den rätta vägen, inte svikta, bara andas, och uppleva.
Tack, ni som står mig nära för att ni finns. Tack, ni som stått mig nära, för att ni finns och har funnits där för mig.
Det finns ett tomrum där...
Beautiful Art
Det är så underbart att få vakna med ett leende på läpparna. Gå ut i köket och välja och vraka bland alla burkar med väldoftande te, och känna skaparlusten som bultar i magtrakten. Ivern i fingertopparna att få skapa, utforska, sätta nya ord på papperet, ord som tillsammans bildar en konstfull skönhet.
Att vetta detta att jag kan, att jag vill, att jag har förmågan. Och, kanske viktigast av allt; jag har viljan. Jag är en konstnär, en teaterkonstnär och jag älskar det.
Att vetta detta att jag kan, att jag vill, att jag har förmågan. Och, kanske viktigast av allt; jag har viljan. Jag är en konstnär, en teaterkonstnär och jag älskar det.
