Den där känslan som kliar inuti...

Höstens kalla hand
har smekt sommarens blad
Midnatsvinterbrand
lägger  jorden i ett iskallt bad
och jag
jag sörjer att solen bleknar, förlorar sitt vad
om greppen om året som tappat ännu en dag

Det kryper i kroppen på mig, jag kan inte bestämma mig för vad jag bör göra. Ovilja, uppgiven samtidigt som jag brinner av inver att ta till mig allt som händer.
Leva varje dag, var minut till fullo. Gå den rätta vägen, inte svikta, bara andas, och uppleva.
Tack, ni som står mig nära för att ni finns. Tack, ni som stått mig nära, för att ni finns och har funnits där för mig.
Det finns ett tomrum där...




Kommentarer
Postat av: ....

ett tomrum.. kanske självskapat...

2010-08-30 @ 23:08:46
Postat av: Anonym

...

2010-09-04 @ 23:25:46

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0