Boiling

Hade lagt mig men kan inte sova. Tankarna snurrar runt som oroliga fåglar, skallrar mot skallbenet med ett muller som förhindrar varje tanke på sömn.

Försöker pressa bort dem, men de biter sig envist kvar.

Jag litade på dig. Du var min grundpelare under hela min uppväxt. Jag litade på dig, såg upp till dig. Och nu har du krossat all min tillit. Vet inte längre om jag vill dela något betydelsefullt i livet med dig. Min sorg är så mycket större än ord förmår beskriva, ändå kan jag knappt nämna den för jag vet att folk inte förstår. Men jag vet att du valt bort mig, även fast du inte verkar fatta det själv. Och med all rätt kan jag då välja att välja bort dig.

Jag önskar att jag kunde vända dig ryggen lika enkelt som du så klart visat för oss att vi längre inte befinner oss på första plats. Jag önskar att jag kunde se dig i ögonen och säga rakt ut hur djupt och hur hett hatet bubblar inom mig. Men jag är bakbunden av konventionen och av rädsla. Förlamande, förhatliga rädsla.

Så för tillfället är det bara mina tysta skrik i natten som låter världsalltet veta hur jag egentligen känner, vilka tankarna är som inte låter mig sova.

Jag önskar att jag kunde klippa bort dig ur mitt liv utan att någonsin se mig om. Skära bort ditt namn från mitt för alltid. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0