Nittio kilometer i timmen över stupet
En sån där dag igen.
En sån där dag när det känns som att man är fastfrusen och ser lavinen komma som en våg över en, men man är oförmögen att springa och ta skydd.
Mitt ena öga har börjat rycka. Det känns som en lins har fastnat, men jag har ju inte linser längre.
Jag griper efter halmstrån och försöka fånga tiden, men de luckor som finns som jag vill effektivisera förvandlas till apati. Jag vägrar. Vägrar att låta mig försvagas. Jag tänker inte acceptera att krasha in i nån vidrig vägg och sväljas, vägrar dela mitt blod med meningslös betong.
Letar förtvivlat efter pausknappen men den verkar ha hakat upp sig...
En sån där dag när det känns som att man är fastfrusen och ser lavinen komma som en våg över en, men man är oförmögen att springa och ta skydd.
Mitt ena öga har börjat rycka. Det känns som en lins har fastnat, men jag har ju inte linser längre.
Jag griper efter halmstrån och försöka fånga tiden, men de luckor som finns som jag vill effektivisera förvandlas till apati. Jag vägrar. Vägrar att låta mig försvagas. Jag tänker inte acceptera att krasha in i nån vidrig vägg och sväljas, vägrar dela mitt blod med meningslös betong.
Letar förtvivlat efter pausknappen men den verkar ha hakat upp sig...
Vakuum
På stolen framför datorn, på väg att börja något viktigt meddelande om en viktig angelägenhet. Och helt plötsligt spelar det ingen roll. Stirrar rakt framåt med melankolin i maggropen som trubbar av all hets. Det är var mindre bra.
Ser dig
...online. Ibland. Den lilla gröna pricken som visar att du är där, här, nära men så långt ifrån. Frågan om jag ska skriva bränner igenom huvudet. Vad blir konsekvensen?
Beslut, beslut, beslut. Att leva i nuet känns så avlägset, något jag velat men aldrig fullt kunnat bemästra. Analyserandet som tar över och äter upp fritid, energi och frid. Tänk om, tänk ifall, men då kanske...
Aktiv för 42 minuter sedan.
Beslut, beslut, beslut. Att leva i nuet känns så avlägset, något jag velat men aldrig fullt kunnat bemästra. Analyserandet som tar över och äter upp fritid, energi och frid. Tänk om, tänk ifall, men då kanske...
Aktiv för 42 minuter sedan.
Godnatt.
Ingen Ser En - men jag finns.
Tolv föreställningar av Ingen Ser En - men jag finns.
Tolv gånger har min ensemble presterat fantastiska scener och berättat viktiga historier.
Tolv gånger har vi fått chansen att beröra en publik, och väcka frågor kring flyktingskap.
Stort TACK till er alla som gjort projektet möjligt, alla samarbetspartners och framför allt, min fantastiska ensemble och Cammy! Att våga stå upp för sanningen och inte låta huvudet förvridas av propaganda är så viktigt.Våga se människorna omkring dig, och kom ihåg att varje person är ett eget livsöde med en historia att berätta...
Imorgon är det val. Jag hoppas att du som jag gör din röst hörd för de människor som inte själva kan berätta sin historia.
It was now
It was the best of times
It was the worst of times
It was the place inbetween heaven and hell
where no road seemed right
and a fog of dubiety clouded the righteous mind
Entrammeling it from finding the light
It was the best of times
It was the worst of times
It was the age of foolishness, of risk
where tepid winds were blowing
and the precipice came closer to swallowing the world
Forcing it against better knowing
It was the best of times
It was the worst of times
It is that time.
Uppsalavandringen tar form
En fantastisk sak när man börjar med nya projekt är att plötsligt handlar allt om just det temat!
Just nu står jag med ett ben i var sitt projekt och doppar handen i ett tredje. Alla sinnesintryck! Alla superrelevanta nyheter! Måste snart gå teater och få in någon annans tankar för att krydda det hela.
Uppsala är faktiskt en stor stad. Här finns ett antal seriöst teaterutövande människor, och att långsamt börja lära känna dem i alla möjliga olika konstellationer är oerhört fascinerande.
Fram med mer teaterkonst där vi kan samarbeta!
Just nu står jag med ett ben i var sitt projekt och doppar handen i ett tredje. Alla sinnesintryck! Alla superrelevanta nyheter! Måste snart gå teater och få in någon annans tankar för att krydda det hela.
Uppsala är faktiskt en stor stad. Här finns ett antal seriöst teaterutövande människor, och att långsamt börja lära känna dem i alla möjliga olika konstellationer är oerhört fascinerande.
Fram med mer teaterkonst där vi kan samarbeta!
Först ut: Uppsala – De mörka åren
Projekt på gång
Idag höll jag ett infomöte om "Uppsala - de mörka åren"
En stadsvandring om Uppsalas förflutna
En vandring bakom hörn och in i mörka gränder.
En vandring där medvandrarna får lära känna, bygga nytt och bli varma i kläderna.
Efterlyser fler projekt i Uppsala som det är lätt att engagera sig i. Där man får dela sin konstkompetens med andra.
En stadsvandring om Uppsalas förflutna
En vandring bakom hörn och in i mörka gränder.
En vandring där medvandrarna får lära känna, bygga nytt och bli varma i kläderna.
Efterlyser fler projekt i Uppsala som det är lätt att engagera sig i. Där man får dela sin konstkompetens med andra.
Blodfylld natt
När man behöver hjälp
När man behöver fatta ett beslut
När man inte vill vara ansvarig för samma beslut...
Om jag kunde, skulle jag aldrig
Men nu vet jag inte hur jag ska göra, och jag är så rädd att allt ska bli fel...
När den känslan tar över
Ibland försvinner allting in i ett suddigt, blytungt moln, och man vet inte riktigt vart man ska rikta explosionen som väller upp och byggs på inom en.
Vill bara skrika rakt ut men vad hjälper det? För sent inser man beslut som man fattat, beslut som kanske bara var ett enda misstag. Och när är den rätta tidpunkten att tala om för folk att f*ck off och minda sina egna affärer?
Tell me lies, tell me sweet little lies...
Jag älskar dig så det gör ont i själen. Utan förvarning slungas jag bakåt, till det där ögonblicket för några timmar sedan. Allt var bra. Så.. normalt. Och sekunden efter var det panik, kärlek som krossar och ett desperat telefonsamtal. Allt för att du inte ska skada dig, mer.
Säg att allt är bra. Säg att allt är bra nu. Att nu, från och med nu, blir allting bra...
Jag blev så rädd. Jag böev så rädd för jag älskar dig och vi blev alla så förskräckta.
Säg att allt blir bra. Att vi ska vara en enhet igen. Älskade lilla. Det skulle inte vara såhär.
När morgondagen till slut kommer med sin soluppgpng, kommer vi då se den an tillsammans?
Säg att allt är bra. Säg att allt är bra nu. Att nu, från och med nu, blir allting bra...
Jag blev så rädd. Jag böev så rädd för jag älskar dig och vi blev alla så förskräckta.
Säg att allt blir bra. Att vi ska vara en enhet igen. Älskade lilla. Det skulle inte vara såhär.
När morgondagen till slut kommer med sin soluppgpng, kommer vi då se den an tillsammans?
min nya blogg...
adressen är för övrigt www.teaterkultur.blogg.se :)
Long time no see!
Ojoj det var länge sedan jag var här...
Jag bor i Los Angeles nu, har precis börjat ta lektioner på en acting school. Känns bra. Har även bestämt mig för aatt börja blogga om teater. Den här bloggen är ett levande bevis på att jag inte är så bra på att blogga - verkligen inte. Men jag ska göra ett försök, för jag tror att en blogg som behandlar teaters olika aspekter kan vara intressant - dels för läsare, och dels för mig att få ut min roll i det hela. So we'll see.
tack du som läser denna någon gång i balnd. Jag ska försöka skriva lite oftare :)
Tro
"Inser ni inte, att det är bättre för er att en man dör i folkets ställe än att hela folket går under?
- Ja, han skulle inte bara dö för folket utan också för att samla och förena Guds kringspridda barn."
Som kristen är det mycket jag tar för givet. Jag tar för givet att Gud finns, att Jesus finns och Den Helige Ande. Jag tar för givet att det alltid pågår andliga strider - det är en vetskap som jag är så van vid att jag sällan tänker på det. Jag tar för givet att jag är Älskad. Det är en slags sanning som jag inte ens reflekterar så mycket över. Och så idag läste jag om Jesus, Marta och hennes syskon Maria och Lasarus. Lasarus blev sjuk och dog, och Jesus kom och besökte dem när Lasarus redan legat i sin grav i fyra dagar. Rätt mycket hinner hända med en kropp som legat död i fyra dagar, och knappast i ett kylrum. Det står i Johannesevangeliet kapitel 11 att Jesus älskade Marta och hennes syster och Lasarus. När han såg att Maria grät blev häftigt upprörd. Han grät. Och då slog det mig! Detta som jag tar för givet; blev levande. Något jag ju egentligen vet. Men sällan reflekterar över.
Jesus var en levande person. Han hade vänner; riktigt nära vänner, och han älskade dem som jag älskar mina riktigt nära vänner. Mer, förmodligen. Och deras tillstånd berörde honom mycket. Han älskade Lasarus, och hade kraft och vilja att utföra ett enormt mirakel - återföra någon till livet som varit död i mer än en halv vecka. Sätta igång blodomlopp, läka hud som kanske börjat ruttna, alla inre organ, ögonen, väcka sinnena till liv... det är helt fantastiskt. Vilken mäktig Gud vi har.
Och Han älskar mig.
Och det har jag tagit för givet. Galet.
- Ja, han skulle inte bara dö för folket utan också för att samla och förena Guds kringspridda barn."
Som kristen är det mycket jag tar för givet. Jag tar för givet att Gud finns, att Jesus finns och Den Helige Ande. Jag tar för givet att det alltid pågår andliga strider - det är en vetskap som jag är så van vid att jag sällan tänker på det. Jag tar för givet att jag är Älskad. Det är en slags sanning som jag inte ens reflekterar så mycket över. Och så idag läste jag om Jesus, Marta och hennes syskon Maria och Lasarus. Lasarus blev sjuk och dog, och Jesus kom och besökte dem när Lasarus redan legat i sin grav i fyra dagar. Rätt mycket hinner hända med en kropp som legat död i fyra dagar, och knappast i ett kylrum. Det står i Johannesevangeliet kapitel 11 att Jesus älskade Marta och hennes syster och Lasarus. När han såg att Maria grät blev häftigt upprörd. Han grät. Och då slog det mig! Detta som jag tar för givet; blev levande. Något jag ju egentligen vet. Men sällan reflekterar över.
Jesus var en levande person. Han hade vänner; riktigt nära vänner, och han älskade dem som jag älskar mina riktigt nära vänner. Mer, förmodligen. Och deras tillstånd berörde honom mycket. Han älskade Lasarus, och hade kraft och vilja att utföra ett enormt mirakel - återföra någon till livet som varit död i mer än en halv vecka. Sätta igång blodomlopp, läka hud som kanske börjat ruttna, alla inre organ, ögonen, väcka sinnena till liv... det är helt fantastiskt. Vilken mäktig Gud vi har.
Och Han älskar mig.
Och det har jag tagit för givet. Galet.
Så det suger, typ
När människor man ser upp till tappar ens respekt
När människor man litade på sviker
När människor man älskade gör en illa
När man inte kan, får, förklara och ser sig själv dras ner i en virvel av illamående
och när man leker med tanken på en dubbelmoral som är är så ljusskygg att inte de starkaste solglasögonen är tillräckliga.
Och framförallt, när inget av ovanstående tycks bekomma en längre.
När människor man litade på sviker
När människor man älskade gör en illa
När man inte kan, får, förklara och ser sig själv dras ner i en virvel av illamående
och när man leker med tanken på en dubbelmoral som är är så ljusskygg att inte de starkaste solglasögonen är tillräckliga.
Och framförallt, när inget av ovanstående tycks bekomma en längre.
So hard to know
It is so hard to know ehrn it is for real. When you are supposed to fight. My doubts are so strong that I am totally ignoring the whole thing for the time being, yet I cannot force myself to write that letter, a letter that would end it all.
I'm focusing on work. Trying to make my masterpiece. Hoping that will ease my mind.
I need to return to what I know is true. My Lord. My savoir. I need a testimony on my future...
I'm focusing on work. Trying to make my masterpiece. Hoping that will ease my mind.
I need to return to what I know is true. My Lord. My savoir. I need a testimony on my future...
