Tell me lies, tell me sweet little lies...

Jag älskar dig så det gör ont i själen. Utan förvarning slungas jag bakåt, till det där ögonblicket för några timmar sedan. Allt var bra. Så.. normalt. Och sekunden efter var det panik, kärlek som krossar och ett desperat telefonsamtal. Allt för att du inte ska skada dig, mer.

Säg att allt är bra. Säg att allt är bra nu. Att nu, från och med nu, blir allting bra...

Jag blev så rädd. Jag böev så rädd för jag älskar dig och vi blev alla så förskräckta.

Säg att allt blir bra. Att vi ska vara en enhet igen. Älskade lilla. Det skulle inte vara såhär.

När morgondagen till slut kommer med sin soluppgpng, kommer vi då se den an tillsammans?


Kommentarer
Postat av: mamma

Du uttrycker dig så levande...ser framför mig hur det var...jag led också...

2012-07-22 @ 13:50:44
Postat av: Anonym

Jag vet. Jag vet hur du, ni, lider varje dag.

2012-12-03 @ 02:49:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0